Tvättade av mig resterna av gårdagens smink. Drog på mig träningskläderna och knöt skorna. Klädde på mina hoppetossor och satte dom i vagnen. 

Solen skiner, himlen är blå. Allt känns bara så perfekt. Den rundan jag går är ungefär lite över 5 km och den är rätt fin och mycket grönska. Så jag började gå. Doften av nyklippt gräs, solen som bländar min väg. Man hamnar i en tidsresa och minns tillbaka till gården där jag bodde som barn och jag älskade när pappa klippte gräset, den lukten. 

Trots att det snart är vinter så är känslan i kroppen just nu som vår, ja ni vet den där känslan när våren eller ja to.m sommaren är på väg, pirret som kittlas i kroppen, den känslan! Underbart, kroppen fylls på med så god energi. 

Man får möjlighet att tänka och reflektera över saker medans man går. Det är viktigt att stanna upp att släppa sina krav sina måsten och se det vackra i allt. Att stanna upp och att vara här och nu. Så otroligt viktigt och det är ngt som jag är rätt dålig på, och som jag ska jobba på, att stanna upp. Man sätter högra krav på sig själv, alla måsten som ligger över en. Andras bördor som lastats på ens axlar osv…

Nä stanna upp, hitta ditt happy place och andas och njut.

Helt plötsligt så var min 5 kilometers runda färdig, märkligt nog så kändes vägen kort idag, skorna lättare och kroppen som en lätt fjäder.  Vilken känsla. 

Tjejena sover i vagnen och jag passar på att sätta mig ner på en bänk och njuta av solen och bara vara❤️