Funderat och funderat och funderat…
Jag då som har en blogg, en instagram och är en offentlig person, så blottar man ju en hel del av sitt liv. Men jag har alltid valt att lägga ut det jag vill och vissa saker har jag inte lagt ut.. Men denna grej har väl legat i en sk ”gråzoon” Något so man har känt, ska man berätta? Eller ska man låta det vara , för åter igen så är jag inte så offentligt så hela mitt liv finns här ute i cybervärlden. Men detta är ju en dagbok för mig och detta kanske hjälper någon annan, eller någon av er har erfarenheten. Vem vet?
Men för att göra historien kort så har jag haft cellförändringar i ca 3,4 år. Och det har varit en jätte jobbig resa – i alla fall rent psykiskt – med en oro och rädsla. Cellförändringar är ju vanligt och vissa brukar läka av sig själv men många ggr behöver man göra en sk konisering. Nu har jag gjort det sistnämda två ggr och det hjälper inte. Minns samtalet för 3 veckor sen när de ringde tillbaka med resultatet och förändringarna fortfarande var kvar. Egentligen vill de, redan nu, ta bort livmodern och menar att det är det enda rätta. Jag fick en chock, och det kändes som en kniv i min mage. Min livmoder? Det som har gett liv till mina 4 barn, hur kommer jag känna mig? Kommer jag någonsin känna mig hel igen? Ja många tankar for igenom huvudet. De var tvungna att berätta om de olika för och nackdelarna med operationen . Och ja där fanns ju en del nackdelar och risker med denna. Och vem vill bli opererad och sövd? Jag är ju nervös för det!
Jag fick möjlighet att pratade med min läkare på gyn och frågade henne rakt ut om vad hon hade gjort? Det visade sig att där fanns en sista möjlighet och det var en konisering under narkos. Läkaren menade att det kunde vara värt ett försök innan de ev går vidare med det större ingreppet. I torsdags ringde så telefonen, de hade fått ett avbokning på Tisdag (som igår) och det var bara att tacka ja. Jag vill ju ha detta undanstökat.
Så i går var det så dags. Det innebar att jag sattes på fasta, glömde bort att dricka (för det fick jag) men kände ju en självklart inre oro. Jag kommer dit och skriver in mig, får ett rum och byter om. Efter diverse prover visade det sig dessutom att jag hade förhöjd temp och var rosenröd om kinderna, det regerade dom på. Men innan OP så hade tempen gått ner. Jag fik dock dropp när jag kom dit då jag var en aning uttorkad. Jag måste säga att personalen på Ängeholms Dagkirurg var FANTASTISKA, vilken härlig och skön personal. T.om när jag låg fastspänd, med benen i gynställningen, i operationsrummet så var de roliga, och vi skratta och de fick mig att känna mig trygg trots att man låg i en konstig och utsatt ställning. De frågade hur många glas vin de skulle ge mig (narkos) sen var det på med masken och in i dimman. Hur op har gått vet jag inte, utan brev skulle skickas hem inom några dagar. Jag låg länge på uppvaket eftersom jag fick en del frossa. Men efter några timmar, och en lyckat toalettbesök, (måste kissa innan man släpps hem) så blev jag utrullad i rullstol till bilen. Kom hem till mlommor och så trött, lite mat i magen sen så slocknade jag gott.
Om ett halvår skall de så göra nästa koll och efter ytterligare några veckors väntan så bör jag kunna få besked om hur allt står till. Man hade ju helst velat undvika en större op så håll tummar och tår…
2020-05-14
Håller tummarna för att ingreppet blev Lyckat!
Kram till Dig!
2020-05-14
Tack snälla ??
2020-05-14
Kram ❤️
2020-05-14
Tack ❤️
2020-05-14
Stor Kram Till DIG ❤❤
2020-05-14
Tack snälla??❤️
2020-05-14
Skönt att du har det överstökat nu. Håller tummar och tår att det blir bra nu ❤️ Vila nu upp dig ordentligt och var rädd om dig!
Kram
2020-05-14
Ja inte riktigt ännu, men förhoppningsvis så är det snart över??
2020-05-14
Fina Du,,,jag håller tummarna för dig
2020-05-14
Tack snälla du❤️??
2020-05-14
Många kramar till dig!
Jag själv hysterektomerades 2013 på grund av livmoderhalscancer. Operationen gick jättebra och jag är frisk. Slipper mens och det är skönt.
Håller tummarna att du inte behöver opereras men om det blir så, så kommer det gå bra.
2020-05-14
Men sååå skönt att det har gått bra för dig. Tack fina, för din kommentar. ??❤️
2020-05-14
Vad starkt av dig att dela med dig av detta <3 Håller tummar och tår för dig!
2020-05-14
Tack snälla för din kommentar?
2020-05-14
Lovar dig att allt bliR bra till slut?EfTer regn kommer sol?Styrke kramar till dig?
2020-05-15
Tack för din kommentar??❤️
2020-05-15
jAG HAR OCKSÅ GJORT HYSTEREKTOMI, PGA CYSTOR I LIVMODERVÄGGEN(ORSAKADE SVÅR MENSVÄRK OCH MYCKET BLÖDNINGAR). aLLT HAR GÅTT JÄTTEBRA 🙂
2020-05-16
Så skönt att höra??
2020-05-16
I slutet av 40 års åldern Opererade jag bort min livmoder vaginalt. Inga ärr ingA besvär. Jag hade fött tre barn som alla vägde mycket vid födseln så Jag hade fått ett framfall. Ett par veckor efter operationen var jag i full form. Jag är nu 67 år och slapp gå igenom en jobbig menopause. För mig har det bara varit positivt. Det förändraDe inte mig som person på något sätt. Lycka till!
2020-05-16
Hej. Tack för din kommentar. Så skönt att höra att allt gått bra. ???