Just nu känns det som livet rusar ifrån mig, ständigt ngt på språng. En tävlingshäst som springer av envishet och vilja, utan mat och utan vatten, bara galopp.
Ja så känns det just nu, men jag hamnade där i den där lilla pausen, jag landade. Tänk vad skratt kan påverka och bara kunna få andas en stund. Så är det ibland man har har mycket vissa stunder, vårt är självförvållat ja en del av det. Vi har ju bestämt att ”ta tag” i ovanvåningen. Litet blir mellan, mellan blir stort. Men det är ju kul samtidigt, men det finns ju ett liv utanför också – barn,skola,jobb,möten, middagar osv …Hur mycket hinner man?
Lätt att man går förbi varandra och bara kör på.Men vi ska iväg, en vecka i November ev i Dec. Bara jag och M att bara vara och ingen stress eller press. Längtar enormt….
Nu har jag äntligen bänkat mig i soffan, på med Budda Bar i högtalarna och varvar ner. M nattar minisarna och ska sedan upp och ta över och spackla rummen. Ja just det, gäst-toaleten är färdig 🙂 Enkel men så fin och en klar förbättring. Barnen tycker som oss – äntligen! (Bilder kommer)
