Välkommen till ekorrhjulet…

I en tid där kroppsideal ständigt är på tapeten så är det kanske inte konstigt att man, som kvinna, själv ständigt funderar över sin och andras situation.

Jag har varit ”viktväktare” många år, gick senast ner 13 kilo. Och jag mår bra med deras sätt. MEN man har ju alltid en spärr eller ja förhållningsregler. Och det  innebär även en liten stress.

Jag har själv en 13-årig dotter som redan har börjat fundera i det banerna – vad är rätt och vad är fel? Och vem är det egentligen som avgöra vad som är inne och ute? Hörde på ett radioprogram för någon dag sedan där en kvinna ringde in och började diskutera kroppsideal. Hon berättade att när hon var på väg in i puberteten så var hennes högsta önskan, som hon själv uttryckte det,  ”att få bröst stora som meloner”. Men för vems skull? Var det för hennes eller var det, helt enkelt, omvärlden som som skapat en bild av att stora bröst är det som gäller? Oavsett så gick tydligen hennes önskan igenom och när hon insåg att så var fallet så har hon slitit under resten av hennes vuxna liv med att försöka ”minska” sina kroppsformer. Hon bad programledaren att nämna olika typer av bantningsformer och oavsett vad som dök upp så hade kvinnan testat det. Problemet var snarare att varje gång hon lyckats gå ner några kilo så ansåg hon att en belöning var på sin plats och – vips – så var kilona tillbaka. Välkommen till ekorrhjulet….

Jag anser själv att jag har några kilon för mycket som jag gärna hade gjort mig av med. Frågan är om jag blir lyckligare av att tappa 10 kilo eller om jag tror att omvärlden skulle tycka bättre om mig om jag går ner de överflödiga kilona? Eller handlar det om att kläderna skulle sitta bättre och att jag skulle få ett bredare utbud att välja från om jag klev ner några storlekar? Frågan är vem/vad jag egentligen gör detta för? Det ständiga jagande efter att hitta den perfekta dieten, livsstilen osv för att jag skall få njuta av det faktum att vågen visar några kilo mindre?

Mitt problem, precis som säkerligen många andra, är att jag själv har problem att definiera vilket fack jag hamnar i. Någon skulle kalla mig kurvig, vilket ses som positivt i mångas ögon, och en del skulle anse att jag är tjock. Några skulle kanske, helt enkelt, påstå att jag är fet! Men vem har rätt och vem har fel? Vem kan avgöra hur jag skall definiera mig?

Jag älskar mat och dryck i alla dess former och har alltid försökt att hålla igen på vardagarna för att kunna unna mig det där extra glaset vin eller den där påsen med blandgodis på helgerna. Jag kan gå ner 2 kilo under vardagarna för att sen få se kilona krypa tillbaka efter en skön och innehållsrik helg. Sen blir det alltid samma visa på söndagskvällen ” Imorgon är det måndag och då är det stenhårt jobb igen” – jag går ner mina kilo och sen kommer helgen och samma visa påbörjas igen. Välkommen till ekorrhjulet…

Nu har jag inga planer på att bara släppa taget och unna mig allt, alltid! Men emellanåt kommer de här tankarna över mig om vem som har rätten att bestämma över vilket fack jag ska placeras i? Och bryr jag mig? I min värld så kommer du betydligt längre med ett leende, lite social kompetens, ett smort munläder och en gnutta charma. I min värld spelar det ingen roll om du är tjock, smal, lång, kort, svart eller vit. I min värld handlar det mer om hur du är som person och den energi du ger ifrån dig.

Var vill jag då komma med detta inlägget? Ingen aning mer än att jag är trött på kroppshets och fördömande människor som ständigt måste sätta folk i ett fack. Så nu häller jag upp mitt vin, plockar fram ostbrickan och påbörjar en njutfylld helg utan några spärrar. Så kör vi samma visa igen på söndag med ”I morgon är det måndag och då är det stenhårt jobb igen”. Och nu när jag funderar på det så trivs jag nog rätt bra med både mig själv, min kropp, mina former och mitt ständiga upprepande…

Välkommen till ekorrhjulet…

6 Comments

  1. Sara
    2018-09-21

    Ditt bästa inlägg, ever!! Är 40 år och resonerar precis som du gör. Har vägt betydligt mindre än idag men då var jag absolut inte lyckligare. Älskar din blogg/IG!! Vackra bilder och livet! Min stress är att jag tränar morgon och kväll, för att passa in. Är det värt det?!? Heja dig❤️! Ogillar influensers som nämner vikt och längd och sedan att ”jag är inte pinnsmal” …
    kram till dig snygging??!

    Svara
    1. Linsalusen
      2018-09-21

      Tack snälla för ditt inlägg! Gjorde mig mycket glad <3 Träningen ja, gud det har varit en stress länge. Det ska ju vara för min skull och mitt välbefinnande inte för någon annan ju! Jätte stor kram på dig och ha en fantastisk helg. Kramar

      Svara
  2. Kajsa
    2018-09-21

    Vilket bra inlägg! Så befriande, att värdesätta sin tillvaro och sitt liv på andra sätt än midjemåttet eller kg på vågen! Tror precis som du att ett leende och positiv inställning till livet är viktigare! Trevlig helg!

    Svara
    1. Linsalusen
      2018-09-21

      Stort tack för ditt inlägg, kul att du uppskattade det. Önskar dig en underbar helg. Kramar

      Svara
  3. Gunsan
    2018-09-22

    Bra inlägg och kan bara hålla med.?
    När det gäller träning här så är det paddel varannan vecka som jag trivs med och långa runder med hunden annars har jag haft gymkort men har svårt för att komma in i det och rycka det är kul.
    Man ska må bra med sig själv i kropp och själ? det är det viktigaste.
    Kram på dig?

    Svara
    1. Linsalusen
      2018-09-24

      Ja men det är ju bra för då ligger det inte som ett stress moment utan ngt som du verkligen tycker är kul 🙂 Kramar

      Svara

Lämna ett svar till Linsalusen Avbryt svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

Scroll to top