Så kom den smygande i går kväll. Den där olidliga smärtan i rygg och nacke. En smärta som jag upplevt många gånger förr och som man vet bara är början på några dagars/veckors h-vete.
Ni som följt mig genom åren vet att jag haft problem med rygg och nacke när jag var yngre Emellanåt gör detta sig påmint och sedan tvillingarna kom så har det tyvärr smugit på lite då och då med tanke på allt bärande och konkande på de små prinsessorna. Tack och lov har jag, på senare tid, hittat ena jättebra kiropraktor som är världsbäst på att korta ner ”sjuktiden” men de här första dagarna kommer man inte ifrån och det är riktigt, riktigt jobbigt.
Vid akutbesöket idag konstaterades en inflammation och låsning under skuldrorna. Efter en rejäl genomkörare så hoppas jag att det hela skall avta inom några dagar. Att ens tänka på att lyfta är ett big no-no så jag tackar min lyckliga stjärna att M inte hade några möte inbokade idag utan kunde jobba hemifrån några timmar. Hur jag däremot skall överleva morgondagen blir ett mysterium.
Extra tråkigt, i sammanhanget, var att jag återupptog min träning för en dryg vecka sedan. Efter ett års uppehåll, med barnafödande, så kände jag mig åter jättemotiverad till att köra igång. Inte minst för att kunna hålla ryggen i schack. Jag han med tre, fyra besök innan oturen var framme så nu få även träningen ligga på is under någon vecka.
Nu ska jag isa ryggen och hoppas det smärtan försvinner för stunden…
PS: Har ni testat att köpa från Wish? Jag har jag och hoppas grejorna är bra 🙂
Hade en fruktansvärt mardröm ovanpå allt oxå. Men har väl fått ihop 13 timmar sömn denna helg. Tur att man har en reservtank att ta det ifrån.
