1981 den 14 maj föddes jag. Igår fyllde jag hela 45 år. Och vet ni… det känns faktiskt inte jobbigt alls. Tvärtom. Jag välkomnar det med öppna armar. Tacksam och glad över att få fylla år. Sen att jag själv känner mig som 28+… ja det är en helt annan historia haha.
Eftersom både vi och barnen var lediga sa jag till Martin kvällen innan:
”Imorgon tar vi sovmorgon allihopa.”
Nu blev ju natten allt annat än lugn för min del. Jag vaknade typ en gång i timmen och när klockan närmade sig halv tio kom barnen och maken in med skönsång. Adele stod där och flinade och sa: ”Mamma du fejksov” Min lilla tjej… hon kan läsa av sin mamma direkt.

Jag blev så otroligt bortskämd. Fina presenter, smycken, skor, egenskrivna kort, teckningar och massa kärlek. När jag sedan kom ut i köket möttes jag av världens finaste skylt som de hängt upp ovanför valvet. Då grät jag igen.
I köket väntade buffé, mimosa och precis allt sånt där som jag älskar. Jag är så genuint tacksam för allt Martin och barnen gjort för mig. Det behöver inte vara stort och märkvärdigt. Det är omtanken. Kärleken. Att de verkligen ville göra dagen speciell.
Resten av dagen spenderades hemma på soldäcket. Bubbel, rosé, plockmat och bara massa mys. Precis så som jag älskar det.



Sen kom nästa överraskning.
Jag fick veta att jag skulle göra mig i ordning för vi skulle ner på stan. Vi brukar nästan alltid vara hemma när jag fyller år så jag blev verkligen överraskad. På med mitt fina jumpsuit från Spanien. Blått brukar egentligen inte vara min färg men den är faktiskt himla fin.

In i taxin och vidare ner till Oceanhamnen här i Helsingborg.
Det blev restaurangen Zushi. Där väntade sushi som vart fantastiskt gott, otroligt fin restaurang med ett stort körsbärsträd mitt i lokalen som lyste upp hela stället. Dessvärre måste jag säga att servicen var under all kritik och det är faktiskt jättetråkigt för ett så fint ställe. Jag hoppas verkligen att det blir bättre nästa gång.














När vi kom hem blev det Eurovision, bubbel och choklad innan kvällen slutade på ett sätt som bara känns så typiskt oss. Vid halv ett inatt väckte sonen oss och till slut låg vi allihopa och sov i soffan jag, Martin Eden oach Adele. Helt otroligt egentligen, för samma sak hände i tisdags också. Kanske är inte Eurovision lika spännande längre haha.

Men vet ni…
Jag är så otroligt tacksam.
Tacksam för dagen.
För familjen.
För alla gratulationer från er, nära vänner och familj.
Och för livet.
Och mitt i allt detta går tankarna hela tiden till Spanien. Att en av mina stora drömmar faktiskt slagit in. Att vi har vårt boende där nu. Det känns fortfarande overkligt ibland.
Jag bjuder på lite bilder från dagen så ni också får ta del av den.
Nu hoppas jag att ni får en riktigt fin fredag. Själv ska jag njuta vidare här ute på soldäcket med ett glas vitt i handen medan Martin kopplar in poolen.
Och bara den meningen…
den betyder sommar för mig.


























Kvällen blev verkligen pricken över i:et på en redan fantastisk dag här i Spanien. Och jag känner mer och mer att den här resan var precis vad jag behövde.














































































