God morgon… eller kanske god middag. Här nere slutar man nästan att titta på klockan. Tempot är ett helt annat, och det är precis så det ska vara.
Första natten i vårt nya spanska hem är avklarad. Jag är så glad att jag köpte de tunna täckena från IKEA och de där lyxiga hotellkuddarna , de var verkligen inget problem. Problemet var värmen. Herregud, jag tror aldrig att jag har svettats så mycket i hela mitt liv!
Jag lyckades inte få rätt på takfläkten. Någon hade ställt den på lägsta effekt, så det hände inte mycket. Vi hade dessutom en vanlig fläkt riktad mot sängen, vilket resulterade i att jag vaknade med ont i halsen. Först vid sju på morgonen fick jag ordning på fläkten, och då blev det plötsligt riktigt svalt i sovrummet. Lite sent kanske, men nu vet vi till nästa natt.
Igår kväll skålade vi in vårt nya hem ute på terrassen . Än har huset inget namn – ni vet, ett sånt där “Casa Linn” på väggen. Det får komma under veckan när vi har landat lite. Har ni några bra tips på hur man enklast tar bort det gamla husnamnet som sitter på muren? Skriv gärna era bästa råd!



På kvällen gick vi ner till Abbey’s för att se början av Norge–England. Men vi var så trötta efter resan att vi inte ens orkade se färdigt matchen, utan promenerade hem och somnade nästan direkt.
Och vet ni vad? Adele slog nog personligt rekord och sov till kvart över elva! Det har nog aldrig hänt tidigare. Hon är alltid den som vaknar först av alla, så kroppen behövde verkligen ta igen alla timmar i bilen.
Idag blir det småfix här hemma. Precis som jag skrev på Instagram , när man köper ett boende i Spanien köper man verkligen allt. Och då menar jag verkligen allt.
Det enda som faktiskt kändes lite tråkigt var att huset inte var ordentligt städat och att det fanns kvar så mycket personliga saker från de tidigare ägarna. Hade det varit mitt hus som någon annan skulle flytta in i hade jag tömt allt personligt, slängt det som ingen vill ha och gjort en ordentlig storstädning. Men så såg det inte riktigt ut här.
Igår fyllde vi flera säckar med saker som vi absolut inte kommer att använda. Vi ska också boka en firma som kan hämta en del möbler som vi inte vill behålla.
Men vi har lovat varandra en sak – vi ska inte stressa.
Att skapa ett hem tar tid. Det vet vi ju själva efter alla år hemma i Sverige. Det kommer att bli prioriteringar, rum för rum, steg för steg. Det kommer inte vara färdigt i sommar. Kanske inte ens till jul. Kanske först nästa sommar. Och det är faktiskt helt okej.
Just nu känns huset inte riktigt som “vi”, men det gör ingenting. Grunden finns här, och vi ser framför oss hur det kommer att bli.
Första prioriteten är terrassen. Där vill vi skapa en riktig oas med en fin lounge där vi kan sitta ljumma kvällar med något gott i glaset. Sedan står det lilla rummet bredvid köket på tur. Där står kylskåpet idag eftersom köket inte har plats för det, och det rummet vill vi göra om till ett praktiskt och snyggt utrymme.
Små steg. Ett rum i taget.
Det finaste av allt är ändå känslan. När jag vaknade i morse stannade jag upp i några sekunder och tänkte:
“Det här är vårt.” Den känslan går faktiskt inte att beskriva.
Just nu sitter jag under en palm med utsikt över de två stora poolerna. Tjejerna badar, solen värmer och jag bara njuter.
Livet känns väldigt, väldigt fint just nu. ❤️🇪🇸
Och just det, idag är det dessutom en alldeles speciell dag. Vi firar 12 år som gifta. Och tänk att vi får fira just den här bröllopsdagen i vårt alldeles egna hem i Spanien. Ikväll ska vi klä upp oss och gå ner till en supermysig restaurang nere vid vattnet för att fira. 

















































































