Ja vad ska man säga?! Denna dagen har varit så upp och ner!  Det började med att jag åkte in på FL igår kväll med täta sammandragningar. CTG visade på tre minuter mellan varje sd och då jag “bara” är i v 33 så blev man klart lite orolig. Tankarna snurrar friskt! Hur länge blir jag liggande här? Är det dags nu? Hur ska bebisarna klara av en ev för tidig födsel osv.

Det bestämdes att jag skulle tillbringa natten på sjukhuset och man skulle samtidigt ge mig bricanyl för att hämma sd samt kortison för att skynda på tvillingarnas lungutveckling. Tack och lov så valde M att stanna över med mig. Avskyr att sova själv och skönt att kunna slappna av något och känna sig trygg. 

Vid 06 gick M upp och åkte hem för att väcka lilleman och få iväg honom till skolan. Sen åkte han till jobbet så man kan lugnt säga att jag haft en sjukt tråkig dag – sängliggandes – med en IPad som enda sällskap. Tyvärr så verkade inte situationen bli så mycket bättre och under dagen har jag fått ytterligare sprutor och nu väntar vi bara in läkaren som skall ge mig den, så viktiga, andra kortisonsprutan.

Under eftermiddagen tog man så beslutet att man inte ska försöka hindra en ev förlossning så mycket längre utan hoppas på att min kropp själv väljer att vänta ett tag till. Barnen mår bäst att välja själv nu sa förlossningsläkaren. Då det kan handla om allt från timmar till veckor innan bebisarna kommer så fick jag och M besöka Neonatalavdelningen i förebyggande syfte om det, mot förmodan, skulle sätta fart lite för tidigt. Skönt att ha gått igenom de olika förutsättningarna så man mentalt kan förbereda sig om barnen skulle komma redan nu…om man nu egentligen kan förbereda sig? Tårarna har gått hela eftermiddagen och känner sån ledsamhet – detta skulle ju inte vara så här ju!

Så jag kommer att vara inlagt till minst nästa vecka oxå, sen får vi se vad som händer. 

Inte nog med det så visade det sig att mitt blodtryck är för högt och jag har världens huvudvärk och det pratas om havandeskapsförgiftning. De ska kolla upp mig mer i morgonbitti. 

M har bäddat sängen för ännu en natt med mig här på sjukhuset. Helst av allt vill man bara ligga hemma i soffan med en tänd brasa och lite god mat. Men troligtvis så blir det en sjukhusbädd en tid framöver. Dessutom har jag och M vår sexårsdag imorgon och jag skulle överraskats med ett restaurangbesök. Men givetvis går tvillingarnas hälsa före allt och där kommer att komma många fler årsdagar framöver. Vi får väl se om vi kan mysa till det med lite god mat på rummet imorgon kväll istället. Om nu inte familjemedlem sju och åtta har andra planer för den 10 Februari 2016

Ha en fin kväll