Piglördag på Övfre regnet smattrar mot rutorna. Emellanåt bryter solen fram och påminner om att vi nu verkligen har lämnat sommaren bakom oss och är på väg in i en ny årstid. Längtar till hösten med sina färger, sina lite kyligare vindar – och inte minst möjligheten att plocka fram våra fina höstjackor – känns plötsligt nära.
Idag var dagen jag länge väntat på – besöket på ortopedmottagningen. Äntligen skulle mitt ”fantastiska knäskydd” få åka av. Först gipsad, sedan detta knäskydd som hängt med mig i vad som känns som en evighet. Sju veckor som nästan fått mig att känna mig halvt handikappad. Och nej, foten har vi inte ens räknat in – och den som egentligen skulle opereras i höst får definitivt vänta nu.
Domen blev ändå ganska positiv. Ledbandet hade läkt ihop bra, även om det finns en liten defekt som jag får leva med resten av livet – men utan att det ska påverka mig nämnvärt. Däremot var läkaren lite bekymrad över korsbandet, som han tyckte kändes något vingligt. Så om 2–3 månader väntar en MR-röntgen för att kolla upp det närmare.
Fram till dess börjar nu min riktiga resa med rehabiliteringen. Lugnt tempo, inga onödiga belastningar, och framför allt följa alla råd jag får. Inga yogapass eller cykelturer på ett tag – något jag förstår men ändå tycker är riktigt tufft. Det är bara att acceptera och tänka långsiktigt.
Men trots allt valde jag att fira lite idag. Firade att skyddet äntligen åkte av och att jag dessutom nu har fast anställning på mitt nya jobb. Det blev bubbel, mina favoritostar, marmelad och en mysig kväll här hemma på Övfre. Små steg framåt – och stora anledningar att vara tacksam. 🍂✨
