Blåsig måndag och fix inför Spanien

När jag satte på mig t-shirten tidigare i eftermiddag  och tänkte gå ut och njuta av en stund när solen äntligen tittade fram, så möttes jag istället av kalla vindar. Alltså detta vädret… Jag vet inte hur många gånger jag sagt till Martin den här veckan att det är precis därför man köper hus i Spanien!

Nu är det bara 27 dagar kvar till avfärd och längtan är enorm. Snart börjar ett helt nytt kapitel som husägare i Spanien, och jag kan knappt förstå att det faktiskt är på riktigt. Nu sitter jag och kickar på olika lösningar med internet osv. Det ska ju beställas nu.

Helgen har annars varit både mysig och härlig. I fredags mötte jag upp fina Lollo efter jobbet och vi gick till hennes mans krog för en liten AW. Några goda drinkar, lite snacks och massor av skratt. Sen kom Martin och mötte upp oss.  Louise åkte hem  och vi satt kvar några timmar till, och pratade om allt mellan himmel och jord och ingenting, precis så som de bästa kvällarna brukar vara.

Kvällen avslutades på Amore Fantasia där jag åt något av det godaste jag smakat på länge. Bruschetta var helt fantastisk – jordgubbar och panchetta tillsammans, vilken magisk kombination! Efter det blev det tryffelpizza och även dessert. Ni som känner mig vet att jag nästan aldrig beställer efterrätt, men den här gången var det faktiskt värt varenda krona.

Resten av helgen har bestått av småfix hemma. Lite trädgårdsarbete, pyssel i huset och sådant där som alltid verkar finnas på att-göra-listan.Igår fick jag dessutom ett riktigt energiryck. Ni vet när man bara kör? Jag storstädade hela huset, sorterade frysen, städade ur kylskåpet och tog tag i ugnen. Det kändes som att jag hade energi för en hel vecka på en och samma dag!

Nu har jag krupit upp i soffan en stund innan det är dags att laga middag till familjen. Ikväll står ugnsgratinerad torskrygg på menyn, och det ska bli riktigt gott.Hoppas ni har haft en fin måndag och att veckan har startat på bästa sätt. ❤️

45 år, NIE-nummer och ett steg närmare Spanien

Tisdag och äntligen har värmen hittat tillbaka till Skåne. Visst, himlen är fylld av en del vita moln idag, men det gör faktiskt ingenting. Efter månader av kyla känns det fantastiskt att kunna sitta ute och njuta av eftermiddagen igen.

Efter en intensiv arbetsdag var det dags att köra till polisen med småtjejerna för att fixa pass. Lite märkligt egentligen, för numera känns det som att man knappt visar pass någonstans. Inte ens när man flyger är det alltid någon som tittar. Men regler är regler, och pass ska fixas.

I lördags firade jag mina 45 år. Vilken kväll det blev!

Jag hade bestämt mig för att göra all maten själv, och det blev en rejäl buffé. Fläskfilé, kycklingspett, helsida lax, potatis, pastasallad, potatissallad, melon- och fetaostsallad, massor av goda såser och tillbehör. Ja, ni vet… lite av allt och lite till. Resultatet? Ett kylskåp som fortfarande dignar av mat. Men det var det värt.

Den vita kostymen hittar ni här och här. Finns i en del olika färger, så snygg tänker jag:)

Det blev en fantastisk kväll fylld av skratt, kärlek och människor som betyder mycket för mig. Precis så som jag önskade att min 45-årsdag skulle bli. Jag tror faktiskt inte att jag somnade förrän strax efter klockan fyra på morgonen.

Och som om det inte vore nog så kom det idag ett mejl från vår advokat.

Våra NIE-nummer är klara. Shit alltså. Jag tror faktiskt inte att jag riktigt har förstått det ännu. För varje liten sak som blir klar känns Spaniendrömmen mer verklig. Nu är det inte bara planer, bilder och längtan längre. Nu händer det på riktigt. Om bara sju veckor får vi nycklarna till vårt hem i Spanien. Vårt hem. Bara att skriva de orden ger mig gåshud.

Jag kan inte riktigt sätta fingret på känslan. Det är förväntan, glädje, nervositet och tacksamhet i en enda stor röra. En dröm som funnits så länge håller sakta men säkert på att bli verklighet.

Just nu sitter vi på framsidan hemma, njuter av den skånska eftermiddagssolen och försöker landa lite efter allt som varit. Snart ska vi äta kvällsmat och fortsätta den där vanliga vardagen som på något sätt känns lite extra fin idag. Kanske för att livet just nu innehåller så mycket att längta efter. Och kanske för att vårt lilla Casa Linn aldrig har känts närmare än det gör idag.

Sol och Spanientankar….

Hur härligt är det inte att solen har landat i landet?!

Direkt efter jobb kom jag hem och ordnade soffloungen på plats och tog fram alla dynor så himla skönt att kunna sitta ute igen.

Men tankarna går konstant till Spanien. Vaknar med idéer, skriver listor. I morse väckte jag Martin med ännu en lösning på förvaringen – den där lilla ytan vid köket innan takterrassen där kyl/frys och tvättmaskin står… jag ser exakt hur jag vill ha det. Nu ska vi bara få till det i verkligheten. Lite trolla får man ju.

75 dagar kvar tills vi sätter nyckeln i vårt hem i Spanien. Fortfarande helt overkligt. Vi kommer som sagt att bila ner och det är sjukt bra för vi behöver bilen där nere för att kunna handla till boendet.

Annars flyter allt på.
Repar mig från förkylningen, men är så trött, har redan lagt mig i sängen och klockan är knappt halv åtta.

Men det händer lite roliga saker i slutet av veckan som jag verkligen ser fram emot, berättar mer när det närmar sig.

Ha en riktigt skön kväll

Från dröm till nycklar – vår resa till vårt hem i Spanien

Herregud… vilken bomb vi precis släppt. Och ärligt? Jag har knappt hunnit landa i det själv. Det gick så snabbt. Men ändå tog det oss tio år.

Som ni vet har Spanien alltid varit en del av oss. Allt började i Calpe, långt innan tjejerna fanns. Sen hittade vi Cabo Roig och där fastnade vi. Närheten till havet, pulsen, livet men också lugnet. Det blev vår plats.

2017 bodde vi i ett townhouse som vi hyrde och vi blev helt förälskade. Så pass att när ägaren ville sälja kände vi direkt: det här är vårt. Vi la bud, hon accepterade men drog sig ur i sista sekund. Det gjorde ont. På riktigt.

Men någonstans fick vi landa i att det inte var meningen då. Åren gick. Vi fortsatte åka ner, somrarna blev våra. Förutom något enstaka år som under covid.
Men längtan fanns alltid där. Och så kom vi i kontakt med en svensk mäklare, från Helsingborg precis som vi. Han hade lämnat allt, byggt upp ett liv och startat en mäklarfirma i Spanien. Och nu skulle han hjälpa oss. I februari kände vi: nu är det dags. i April satt vi på planet ner.

Torsdagen var full av visningar från morgon till kväll. Vi sprang mellan hus, områden, känslor. Det fanns några vi gillade. Ett som Martin fastnade för. Ett som jag såg något i.Men så kom vi till det. Den där känslan som bara säger: här kan vi bo. Vi lämnade Cabo Roig bakom oss men ändå inte. För bara några minuter bort, i Playa Flamenca / La Florida, hittade vi vårt hem.

5 minuter med bil.
7 till havet.
12 på cykel.

Och det är just det som är magin med Costa Blanca allt ligger nära. Stränderna, livet, restaurangerna, spontaniteten. Vi kommer fortfarande hänga i Cabo Roig, på favoritstranden, på strippen men nu har vi också något eget att upptäcka. Vårt!

Efter visningen visste vi. Vi försökte tänka rationellt, gick på fler visningar men tankarna var redan kvar där. Allt gick snabbt efter det. Vi mötte upp mäklarens team, skrev fullmakt hos advokat, förberedde för NIE-nummer, gick igenom allt. Så smidigt att nästan overkligt. Tillbaka på hotellet satt vi länge. Vände på allt. För- och nackdelar. Men egentligen visste vi redan. Vi slog till. Efter lite budande fram och tillbaka Men svaret dröjde…  

På lördagen, innan vi skulle åka hem, hann vi gå på marknaden i Playa Flamenca, ta bussen till Torrevieja (20 minuter senare satt vi oss längs strandpromenaden. Och där. Mitt i allt. Kom smset: “De accepterade budet. Grattis – huset är ERT.” Alltså… den känslan. Nu är vi inne i nästa steg handpenning, papper, processer. Men i juli får vi nycklarna. Och då…då åker vi inte bara till Spanien längre. Då åker vi till vårt andra hem.

Här kommer några få bulder, mer kommer. Och jag har redan inrett i huvudet.. Men en sak lovade vi oss själva- INGEN STRESS. Den är redan så fräsch som tur e.

Scroll to top
error: Bilden är skyddad!!