Kategori: Playa Flamenca

Ligger just nu nersjunken i vår lounge på takterrassen. 28 grader och helt otroligt varmt – men PRAISE THE LORD för vår pergola! Här ligger jag i skuggan och försöker ta in allt. För snart är det dags att åka hem igen och det känns redan lite i hjärtat.

I tisdags natt, klockan 01.00, ringde klockan. Det var bara att kliva upp, dra på sig kläderna och sätta sig i bilen mot Hyllie. Där parkerade vi och hoppade på tåget över till Köpenhamn. Vi hade ungefär 1 timme och 45 minuters marginal på Kastrup, men eftersom vi reser så otroligt lätt gick det hur smidigt som helst. Jag reste på riktigt bara med min handväska och Martin hade bagaget eftersom vi hade med oss lite larm och annat till huset.

Strax innan nio landade vi i Alicante och DEN känslan alltså. Värmen, ljuset och vetskapen om att vi snart skulle låsa upp dörren till vårt eget lilla ställe.

En gammal klasskompis till Martin träffade vi på i Köpenhamn och de erbjöd sig dessutom att köra oss från flygplatsen. De bor väldigt nära oss, vilket känns så himla kul. Annars var planen att ta flygbussen från Alicante, men nu kom vi hem betydligt snabbare.

Vid 10-tiden satte vi nyckeln i dörren och jag kan faktiskt inte riktigt beskriva känslan. Att kliva in och veta: det här är vårt. Vårt andra hem.

Det luktade precis som jag mindes det, allt var rent och fräscht eftersom vi hade städat ordentligt innan vi åkte sist, och det kändes nästan som om vi aldrig hade varit borta. Den känslan går liksom inte riktigt att ta på.

Och vi har verkligen inte legat på latsidan de här dagarna! Vi har målat, fixat och ändrat om bland sovrummen. Jag och Martin har nu tagit det lilla sovrummet och det stora får bli barnens/ungdomarnas/gästrum.

Från början var tanken att vi skulle köpa två enkelsängar dit, men just nu står där en 150-säng som faktiskt fungerar hur bra som helst, så den får stanna ett tag till. Däremot ska rummet få en ny matta, gardiner, en byrå, skrivbord och en massa tavlor. Jag ser redan framför mig hur fint och mysigt det kommer bli. Perfekt för barnen, ungdomarna och gäster som kommer ner.

Vardagsrummet ska också få sig en liten uppfräschning av det vita, men annars börjar allt verkligen falla på plats. Takterrassen ska få några stora nya växter och sedan är det förstås tusen små saker som kommer till efter hand. För blir man någonsin helt färdig? Knappast. Och tur är väl det, för jag älskar ju allt det där småfixet.

Men känslan här… alltså.

Vi flyger hem fredag natt, vilket betyder att vi har hela morgondagen kvar också. Och redan nu skriker hjärtat lite att jag inte vill åka hem. Jag vill stanna kvar här. I ljuset, värmen, lugnet och den där speciella känslan som infinner sig så fort vi kommer hit.

Samtidigt vet jag att jag är tillbaka igen i november, så jag får helt enkelt leva lite på de här dagarna tills dess.

Några få dagar kan verkligen göra så mycket. Bara jag och M, vårt lilla Casa Linn och känslan av att vi faktiskt har skapat oss ett andra hem här nere.

Fortfarande lite nyp-mig-i-armen över hela grejen.

Det är något med ljuset, doften ute, kvällarna.Och den där känslan i kroppen när sommaren fortfarande finns kvar, men hösten försiktigt börjar knacka på dörren. Och vet ni? Jag älskar faktiskt den känslan.

Men i torsdags, strax efter tre, lämnade vi Spanien eller rättare sagt Casa Linn och började den långa resan hem mot Helsingborg.

Och vet ni? Resan flöt faktiskt på väldigt bra. Det blev lite mer långdraget genom Tyskland och den här gången tog vi fler pauser. Martin fick sova lite mer, vilket han verkligen både behövde och förtjänade efter alla dessa mil bakom ratten.  Klockan ett, natten mellan fredag och lördag, rullade vi till slut in hemma i Helsingborg. Så himla skönt.

Att komma innanför dörren hemma var en speciell känsla. Ni som känner mig vet ju dessutom vad jag gör när jag kommer hem efter att ha varit borta länge… Jag packar upp och städar undan allt så man vaknar upp clean. Trots att Liam och hans flickvän bott hemma medan vi varit borta hade han gjort ett fantastiskt jobb. Allting var så fint, snyggt och prydligt. Var det att skönt att vakna upp på morgonen? Jaaa!!

Arbetsveckan drog igång igen och semestern är officiellt slut för vår del. Tjejerna är fortfarande lediga och Liam har också en vecka kvar innan vardagen drar igång på riktigt. Och faktiskt det känns riktigt skönt att vara tillbaka på jobbet. Nu börjar det rulla på ordentligt och jag vet redan att det kommer bli en intensiv höst, men på ett roligt sätt. Jag gillar ju när det händer saker.

Och Spanien då? Ja… vi har ju knappast hunnit packa upp innan vi börjat titta på flygbiljetter igen.  Planen var egentligen att åka ner redan i slutet av augusti när Martin fyller år, men vi bestämde oss för att vänta lite och istället försöka få till några dagar i september. Martin får vi fira lite extra här hemma istället. ❤️

Och sedan, i slutet av oktober/början av november, är det dags igen. Då blir det däremot en helt annan resa, för då åker jag och Liam ner själva. Han fyller 18 år och jag tycker det känns så himla mysigt att få några dagar bara han och jag i Spanien och fira hans 18-årsdag. Tänk att min pojke snart är 18… jag förstår verkligen inte vart åren tagit vägen.

Vi har haft en helt fantastisk sommar och våra första veckor i Casa Linn blev mer än jag hade kunnat önska mig. Intensiva, absolut. Det har fixats, donats, handlats, möblerats och ordnats men mitt i allt det har vi också hunnit njuta, bada, äta gott, umgås och skapa så många minnen.

Nu väntar vardag, jobb, skolstart och en ny höst.

Hoppas ni har haft en fantastisk sommar. Kanske njuter några av er fortfarande av semestern medan andra, precis som jag, har klivit rakt in i vardagen igen.

Oavsett vilket, njut av sensommaren. Den är faktiskt ganska fantastisk den också.

Kram från mig ❤️

Tisdagkväll. Jag har precis satt mig på terrassen med ett glas bubbel i handen och njuter av den där magiska kvällsluften som bara Spanien kan bjuda på.

Idag har vi spenderat hela dagen på vår favoritstrand tillsammans med nya vänner – som också råkar vara våra nya grannar här nere.Kul när man träffat folk som man klickar med och sen har vi koll på varandras hus dessutom.

Den här månaden har gått otroligt fort, men samtidigt känns det som om vi hunnit leva ett helt liv här nere. Vi har fått så mycket gjort, målat, rensat, slängt, möblerat om och verkligen börjat göra Casa Linn till vårt hem. Vi har lärt känna området, hittat våra favoritställen och framför allt landat. Det finns fortfarande en del kvar att fixa, men det får komma när det kommer. Den här gången har det inte funnits någon stress. Vi har tagit dagarna precis som de kommit.

Vill vi åka till stranden, då gör vi det. Vill vi ligga vid poolen, åka och handla, se en film eller bara njuta hemma på terrassen då gör vi det. Det är precis den frihetskänslan vi drömt om.

Och det bästa av allt? Jag har redan bokat nästa resa hit. Först blir det jag och M som åker ner en sväng bara vi två. Sedan väntar en resa med Liam. Han fyller snart 18 år och jag ser verkligen fram emot att få göra den resan tillsammans med honom. Lite kvalitetstid bara mamma och son innan vuxenlivet tar fart på riktigt.

Sedan väntar något vi aldrig tidigare gjort tre veckor här över jul och nyår. Tänk att få fira vår första jul utomlands och välkomna ett nytt år här i Spanien. Jag älskar julen hemma i Sverige, missförstå mig inte, men det ska bli så spännande att skapa helt nya traditioner. Ett nytt kapitel. En ny era.

Ikväll har Martin fått bestämma middagen, så det blir indiskt på strippen i Cabo Roig. Därefter väntar en espresso martini uppe på takterrassen innan vi rundar av ännu en fantastisk dag.

Imorgon är vår sista heldag här. Det ska tvättas, de sista inköpen ska göras och sedan styr vi bilen hemåt på torsdag vid lunchtid. Förhoppningsvis är vi hemma fredag kväll, där vår lilla vovve väntar. Jag har längtat så mycket efter honom, även om jag vet att han haft det hur bra som helst hos min mamma.

Sedan väntar en lugn helg hemma innan vardagen smyger sig på igen. På måndag börjar livet rulla i vanlig takt.Töserna och Liam har sina sist vecka hemma på sommarlovet sen går Liam in i sitt sista år på gymnasiet – ni som har barn där vet precis vilken speciell tid det är. Tjejerna börjar fyran och ska ta ett stort steg mot att bli ännu mer självständiga när de ska börja cykla och åka buss hem själva eftersom fritids nu är slut.

Det blir en händelserik höst, det känner jag redan nu.

Men just ikväll väljer jag bara att stanna upp en stund. Titta ut över terrassen, känna tacksamhet över allt vi hunnit skapa och över känslan av att verkligen ha hittat ett andra hem.Casa Linn känns inte längre som ett semesterboende. Det känns som hemma. ❤️

Bjuder på en dröse blandade bilder…

God morgon… eller kanske god middag. Här nere slutar man nästan att titta på klockan. Tempot är ett helt annat, och det är precis så det ska vara.

Första natten i vårt nya spanska hem är avklarad. Jag är så glad att jag köpte de tunna täckena från IKEA och de där lyxiga hotellkuddarna , de var verkligen inget problem. Problemet var värmen. Herregud, jag tror aldrig att jag har svettats så mycket i hela mitt liv!

Jag lyckades inte få rätt på takfläkten. Någon hade ställt den på lägsta effekt, så det hände inte mycket. Vi hade dessutom en vanlig fläkt riktad mot sängen, vilket resulterade i att jag vaknade med ont i halsen. Först vid sju på morgonen fick jag ordning på fläkten, och då blev det plötsligt riktigt svalt i sovrummet. Lite sent kanske, men nu vet vi till nästa natt.

Igår kväll skålade vi in vårt nya hem ute på terrassen . Än har huset inget namn – ni vet, ett sånt där “Casa Linn” på väggen. Det får komma under veckan när vi har landat lite. Har ni några bra tips på hur man enklast tar bort det gamla husnamnet som sitter på muren? Skriv gärna era bästa råd!

På kvällen gick vi ner till Abbey’s för att se början av Norge–England. Men vi var så trötta efter resan att vi inte ens orkade se färdigt matchen, utan promenerade hem och somnade nästan direkt.

Och vet ni vad? Adele slog nog personligt rekord och sov till kvart över elva! Det har nog aldrig hänt tidigare. Hon är alltid den som vaknar först av alla, så kroppen behövde verkligen ta igen alla timmar i bilen.

Idag blir det småfix här hemma. Precis som jag skrev på Instagram , när man köper ett boende i Spanien köper man verkligen allt. Och då menar jag verkligen allt.

Det enda som faktiskt kändes lite tråkigt var att huset inte var ordentligt städat och att det fanns kvar så mycket personliga saker från de tidigare ägarna. Hade det varit mitt hus som någon annan skulle flytta in i hade jag tömt allt personligt, slängt det som ingen vill ha och gjort en ordentlig storstädning. Men så såg det inte riktigt ut här.

Igår fyllde vi flera säckar med saker som vi absolut inte kommer att använda. Vi ska också boka en firma som kan hämta en del möbler som vi inte vill behålla.

Men vi har lovat varandra en sak – vi ska inte stressa.

Att skapa ett hem tar tid. Det vet vi ju själva efter alla år hemma i Sverige. Det kommer att bli prioriteringar, rum för rum, steg för steg. Det kommer inte vara färdigt i sommar. Kanske inte ens till jul. Kanske först nästa sommar. Och det är faktiskt helt okej.

Just nu känns huset inte riktigt som “vi”, men det gör ingenting. Grunden finns här, och vi ser framför oss hur det kommer att bli.

Första prioriteten är terrassen. Där vill vi skapa en riktig oas med en fin lounge där vi kan sitta ljumma kvällar med något gott i glaset. Sedan står det lilla rummet bredvid köket på tur. Där står kylskåpet idag eftersom köket inte har plats för det, och det rummet vill vi göra om till ett praktiskt och snyggt utrymme.

Små steg. Ett rum i taget.

Det finaste av allt är ändå känslan. När jag vaknade i morse stannade jag upp i några sekunder och tänkte:

“Det här är vårt.” Den känslan går faktiskt inte att beskriva.

Just nu sitter jag under en palm med utsikt över de två stora poolerna. Tjejerna badar, solen värmer och jag bara njuter.

Livet känns väldigt, väldigt fint just nu. ❤️🇪🇸

Och just det, idag är det dessutom en alldeles speciell dag. Vi firar 12 år som gifta. Och tänk att vi får fira just den här bröllopsdagen i vårt alldeles egna hem i Spanien. Ikväll ska vi klä upp oss och gå ner till en supermysig restaurang nere vid vattnet för att fira.