Torsdag
Sista arbetsdagen är avklarad och nu väntar fyra veckors semester. Alltså… så otroligt skönt! Nu börjar vårt sommaräventyr på riktigt.
Innan vi rullade iväg blev det full fart hemma med de sista förberedelserna. Matsäcken till bilen skulle fixas och den här gången blev det två hemmagjorda kycklingkebabrullar till oss, medan tjejerna önskade sig Picadeli-sallad. Jag stekte även pannkakor, packade frukost för två morgnar, fyllde kylväskan med vatten, kaffe, frukt och självklart fick tjejerna välja sitt favoritgodis till resan. Det hör liksom bilsemester till.
Klockan 17.00 lämnade vi vårt älskade Övfre och styrde söderut.
Det blev ett lite annorlunda avsked i år. Vi kramade om Liam, som för första gången inte följer med oss ner till Spanien. Det kändes faktiskt lite märkligt eftersom han alltid har varit en självklar del av våra bilresor genom Europa. Men den här gången kommer han ner lite senare. Sedan blev det en extra lång kram till vår lilla pälskling Deeney innan vi stängde dörren och började rulla.
Från början var tanken att köra via Rödby–Puttgarden, precis som vi brukar göra. Men i år valde vi istället Stora Bält-bron. Martin körde den vägen hem förra året när jag flög hem efter olyckan i Spanien, så vi visste redan att det fungerade riktigt bra.
Det finns faktiskt flera fördelar med Stora Bält. Med vår BroBizz kostar överfarten bara 205 danska kronor, vilket är billigare än färjan. Dessutom slipper man passa en avgångstid det är bara att köra när man själv vill. Friheten är verkligen värd mycket när man ska köra nästan 3 000 kilometer.
Strax efter klockan 19 passerade vi Stora Bält och fortsatte genom Danmark och vidare in i Tyskland.
Fredag morgon
Vi har nu kört hela natten och allt har flutit på över förväntan. Martin är otroligt pigg bakom ratten, även om han har hunnit vila en kort stund. Själv har jag nog fått ihop ungefär en och en halv timmes sömn. Jag har alltid haft svårt att sova när Martin kör och om jag ska vara ärlig är det inte direkt någon lyxsäng att försöka sova i bilen heller. Haha!
Nästa stopp blev Berchem i Luxemburg ett av Europas största tankställen och ett självklart stopp för många som kör söderut tack vare de låga bränslepriserna. Strax efter klockan 05 rullade vi in där och bara omkring 20 minuter senare passerade vi den franska gränsen.
Hittills har vi tankat fyra gånger: en full tank hemma i Sverige, cirka 50 liter i Tyskland och sedan en full tank i Luxemburg. Just nu ligger bensinkostnaden på ungefär 2 800 kronor och vi räknar med att landa runt 4 000 kronor för hela enkelresan ner till Casa Linn.
Det är något alldeles speciellt med att vakna upp till en soluppgång efter en natt på vägarna. Att sitta med en kopp kaffe i handen och se landskapet sakta förändras är en av mina absoluta favoritstunder under de här resorna.
Nu har vi precis suttit i 22 grader stor sol och njutit av en god frukost. Nu sover Martin en stund innan vi fortsätter söderut. Det är viktigt att lyssna på kroppen, även när resan flyter på så här bra.
Just nu ser GPS:en faktiskt ut att överraska oss rejält. Den visar att vi kan vara framme vid Casa Linn redan runt klockan 23.00 ikväll. När vi planerade resan trodde vi att vi skulle komma fram först under lördagsförmiddagen, någon gång runt klockan 10.
Samtidigt vet vi av erfarenhet att GPS:ens ankomsttid ofta är lite väl optimistisk. Vi ska stanna för lunch, toalettbesök och flera bensträckare längs vägen. Vi har ingen stress alls det viktigaste är att resan känns trygg och behaglig.
Men oavsett om vi kommer fram sent ikväll eller några timmar senare än GPS:en visar så känns det helt fantastiskt att veta att vi snart är hemma på Casa Linn. ❤️
Fortsättning följer…
